En vecka efter "the meltdown"
Kategori: Allmänt
Japp, idag är det en vecka sen vi hade vårt stora bråk, där vi skrek att vi hatade varann och allt möjligt elakt vi kunde komma på. Det var nog även några sanningar inkastade i det också.
När jag pratade med honom igår så sa han att det var det han tyckte blev spiken i kistan.
Men jag tror att detta har varit oundvikligt. Han har nog haft starka känslor för den här människan längre tid än vad han erkänner för både mig och honom själv. Annars skulle det väl aldrig gå så här fort?
Känns ganska ok idag. Tänker inte på det så mycket. Eller jo det gör jag ju. Men det är ganska likgiltiga tankar.
Även om man säger att man inte ska ringa alls så tror jag att det var bra att jag gjorde det igår. Nu är det verkligen definitivt. Han tyckte att det hade framgått... Ganska svårt när han säger både och?
Jaja, det är inget att lägga energi på att fundera om nu.
Han skyller att han visade mina mess för folk på att jag visade märket på halsen framför hans kompis.
Det tycker inte jag är samma sak. Han hade åsamkat mig dom där märkena, i mina mess var det bara mina innersta känslor. Det verkar han inte heller förstå, på honom låter det som att jag skrev dessa mess för att "komma åt honom". Vilket inte alls var fallet. Men han kan få tro det. Han kan få tro vad han vill.
Om vi kommer prata någon gång i framtiden så måste jag ta upp dessa grejer. FÅR INTE GLÖMMA DET!
För att det är viktigt för mig om jag någonsin ska kunna förlåta honom.
Att han förstår att han har gjort fel. Nu så kunde vi enas om att vi båda gjort fel men jag vet att han tycker att han har "mer rätt". Så har han alltid tyckt om allt, ända sen vi träffades.
Jag tror att han har någon narcissistisk störning. Inte för att jag är sur på han nu eller nåt sånt utan jag tror verkligen det och har trott det länge. Vi har till och med pratat om det och han har hållt med.
Det som är svårt nu är att jag verkligen inte kan tänka mig någon annan. Aldrig någonsin. Ingen kommer kunna kramas lika bra, pussas lika bra, mysas lika bra etc...
Men förhoppningsvis känns det bara så nu.
*hoppas hoppas hoppas*