Definitivt...
Kategori: Allmänt
Okej.
Pratade med honom idag. Först på dagen när han var där och tömde förråden. Han var rätt kort och samtalet var ganska kyligt överlag.
Sen ringe jag upp honom på kvällen.
Frågade hur det hade gått med förråden, och sa tack för att han kastade några av mina gamla stolar.
Sen så bad jag han även om att ringa nån dag när han kunde va trevligare så vi kunde prata.
Men vi pratade ut ganska bra då.
Frågade om dom var tillsammans och det var dom. Han sa att han mådde jättebra ...
Jag tog upp allt det han hade sagt om att bara vilja vara själv och att han skulle ångra sig och vilja ha tillbaka mig.
Han sa att det kändes så då, men inte nu längre. Nu visste han var han ville vara och att det inte skulle bli vi igen.
Tungt att höra men på nåt sätt känns det bättre. Nu behöver jag inte undra om dom är med varann, nu vet jag det!
Eller fel att säga att det känns bättre, det känns ju förjävligt ändå.
Han sa att han alltid skulle vara tacksam för vad jag gjort för honom och att han gärna ville vara vänner.
Jag sa att vi nog inte kunde det pga hur allting hade gått till.
Så ja, där står vi nu.
Lär ju höras för sista fixet med lägenheten men sen är det väl som det är.
Bitter? Ja.
Ensam? Ja.
Jag vet inte ... rätt avstängd idag tror jag. Får se hur det känns imorrn ...